Archive for april 26th, 2011

Sjukersättning

tisdag, april 26th, 2011

Jag är tjänstledig 100 % från mitt jobb för heltidsstudier.
När tid och lust finns jobbar jag som timvakarie på mitt jobb som jag tagit ledigt ifrån.
Allt för att det ska klirra lite extra i kassan.
Jag blev sjuk och 3 dagars lön fattigare.
Min chef förklarade för mig att som timvakarie är man utsatta och har inte rätt till nån sjukersättning.
Jag ringde facket för att fråga om sjukersättningen.
Tanten på facket sa först att min sjukersättning var inbakad i timlönen,
sen ångrade hon sig och sa att hon menade semesterersättningen.
Jag menade fortfarande sjukersättningen.
Tanten på facket tyckte jag skulle ringa försäkringskassan istället.

Imorgon ska jag be min chef betala ut min sjukersättning
för jaa, jag har rätt till sjukersättning!

Karaktär?

tisdag, april 26th, 2011

Imorse bestämde jag mig för att det var hög tid att få nån slags kontinuitet i min träning.
1 pass här och 2 pass 3 veckor senare funkar inte.
Känner att : nää, nu får det vara nog med godis och onyttigheter.
Just då knackar det på dörren – det var städfirman som kommer förbi med ett litet försenat påskägg!
Karaktären försvann och nu sitter jag här och mular godis för femte dagen i rad…

Sanningen

tisdag, april 26th, 2011

Thea blåste mig totalt igår.
Det var inte bara ett oförargligt litet barnbus.
Men hur tacklar man det?

Vi satte oss ner för att prata Thea, jag och pappan (åsså en Maja som tjuvlyssnade)
Vi pratade om saker som kan hända om man ljuger.
Vi pratade om farliga saker som man faktiskt inte får göra när man bara är 6 år.
Vi pratade länge och jag tror att vi alla kom fram till samma sak,
man ska inte ljuga.

Jag vill att mina barn ska kunna komma till oss och berätta allt.
Bra saker, dåliga saker, saker de gjort fel – allt!
Jag vill att de ska kunna känna att det är ok att göra det.
Men hur bygger jag upp detta förtroende?!

Imorse berätta jag för Thea hur jag tänkte.
Så länge hon håller sig till sanningen så tänker jag inte bli arg på henne.
Visst kommer jag säket att bli besviken – men ilska löser inget.
Istället kan vi prata kring det.
Jag hoppas hon förstod vad jag menade.
Sen är det upp till mig och P att visa att vi verkligen menar det
och bygga upp detta förtroende till henne.
Sanningen ska uppmuntras även om det inte alltid är rolig att höra.

Om 8 år kommer jag förmodligen att skratta åt detta inlägg,
om jag ens kommer komma ihåg vad det handlar om.
Små barn, små bekymmer – stora barn stora bekymmer heter det va?!