Kvällens arbetspass började på absolut sämsta sätt
för att sedan bara eskalera.
Eftersom det inte blev nå’ bättre av att ”bita ihop”
så funderade jag allvarligt på att bryta ihop där vid 18-tiden.
Det är sån sjuk press och belastning på hela sjukhuset just nu!
Nedskärningarna börjar verkligen märkas.
För lite folk, för dålig kompetens på vissa doktorer
och på tok för lite vårdplatser på sjukhuset
leder till att många av mina kollegor inte kommer orka.
Frågan hur om jag kommer att orka?!
Iallafall så lugnade det ner sig senare på kvällen,
så från att ha gått till kräk-känsla
så var känslan innan jag gick gem ändå att jag älskar mitt jobb,
to hell and back again!
Har fantastiska kollegor och vänner som gör att man överlever dessa helvetesdagar.
Nää, nu ska flickan sluta klaga.
Har två lediga dagar att se fram emot.
Imorgon ska jag och mini-majsen baka lite,
väntar ju finfrämmande från bästa flickorna på jobbet.
Peace and Love, Over and Out!