Taflin.net

En lördag utan några som helst planer.
Ändå har vi haft fullt upp hela dagen.
När vi kom hem på eftermiddagen tog jag ett långt varmt bad.
Jag fick igår en plötslig ond ”punkt” nedanför nacken i höjd med skuldran.
Denna skulle försöka botas i varmvattnet.
Dock utan framgång.
Jag har även lite utstrålning i höger arm
och misstänker självklart en hjärntumör.
Möjligen kanske en skulder-tumör (också).
På slutet fick jag sällskap i badet av två badsugna tjejer.

Thea & Maja i badet

Nu sitter vi nybadade flickor i soffan.
Vi kollar på bolibompa och mular i oss lördagsgodis.
Ikväll när tjejerna har somnat ska vi kolla på Johan Falk nr 2.
Förra fredagen fick vi stänga av mitt i filmen. Varför?
Det blev så extremt spännande åsså var det så mörkt ute,
och den kombinationen är inte bra för mina nerver.
Slutet tog vi istället på söndagen i dagsljus.
Vi hoppas på bättre lycka ikväll.

Ibland händer det saker som får oss att tänka efter.
Saker som får oss att värdera det som är viktigt.
Situationer som får mig att för en stund hata mitt jobb.
Men det får mig samtidigt att inser min gränslösa kärlek till Pether, Thea och Maja.
En kärlek som plötlsigt gör otroligt ont.
Livet är inte självklart.
Ingen sitter säkert.

En familj med en sorg större än universum.
En sorg som får mig att må illa.
En känsla av overklighet uppstår.
Men trots denna oändliga sorg så fortsätter jorden att snurra.
Livet går konstigt nog vidare, även fast man inte tror att det är möjligt.
Men jag är fortfarande jävligt arg, besviken och oändligt ledsen.
Varför får sånt här hända?
Varför?

Jag pussar min sovande Thea i pannan,
viskar att jag älskar henne.
Hon andas tungt.
Sover djupt.
Så otroligt vacker.

Går in till min lilla mini-majs.
Faller ner på knä bredvid hennes säng.
Stryker henne över pannan. Försiktigt. Försiktigt.
Tårarna forsar ner för mina kinder.
Jag hulkar så ljudlöst som det går.
Mitt hjärta håller på att brista.
Ikväll gör det så förbannat ont att älska.

Imorgon är det kortknäppning på dagis,
och frisyrerna behövdes putsas på.
Tyvärr inte allt för mycket eftersom Maja ser ut så här under lugg:

en rejäl blåtira som är svårtfångad på bild

Men vi putsade lite lätt på luggarna iallafall:

Världens finaste storasyster

… å världens finaste huligan!

Imorse överraskade vi pappa på farsdag.

Vi käkade tårta i sängen och öppnade paket

Grattis till världens bästa pappa på farsdag!!!

En kväll i september var jag och P på ölkurs/ölprovning.

vi var dom enda deltagarna

Då öl inte tillhör min favoritdryck alls hade kursledaren tagit på
sig att lära mig dricka dessa guldfärgade bäska droppar.

kursledaren

Vi snackar ingen vanliga jä*la ”drick nu för f**n”. No no.
Här var det blidspel, specialinköpt öl – enbart för mig (kändes det som),
samt en middag efter kursslut.

Vi gick igenom vad ölet består av, hur man gör det samt hur och när
det ska drickas. Sen var det provsmakning.

Alla fick prova, t.o.m kökspersonalen:

kökspersonalen

Det var en mycket bra utbildning. Tyvärr har vi inte fått det utlovade
diplomen. Jag känner att jag varit lite dålig på träningen så här efteråt.
Man vill ju gärna inte vara helt novis ifall att det nån gång i framtiden
skulle bli en fortsättningskurs i ämnet.

Jag har hittat några ord skriven av en Philippe Delerm.
Hans ord får mig att längta efter öl:

Den första klunken öl
Det är bara den som räknas. De andra blir alltmer utdragna, alltmer beskedliga, tillför bara en ljummen klibbighet, något slarvigt svulstigt. Den sista återfinner kanske, med avslutandets klarsynthet, något av samma must…..

Men den första klunken! Klunk! Det börjar långt innan den slinker ner. Redan det porlande guldet mot läpparna, en friskhet som späs på av skummet, sedan rinner sakta över gommen en lycka silad genom beskhet. Så lång den känns, den första klunken! Man tar den med detsamma, med en glupskhet som är låtsad insikt. Egentligen är allting givet: mängden, detta lagom mycket som ger en idealisk start; det omedelbara välbefinnandet, framhävt av en suck eller ett smackande, eller en tystnad som bräcker båda; den bedrägliga känslan av njutning som vetter mot oändligheten….

Detta öl var kanske inte min favorit, men det kanske kan bli

Skål!

Här har vi roten till allt det onda

ett positivt Step A prov

Vi har varit på den nya STORA leksaksaffären i Birsta.
Den är gigantisk och en dröm för alla under 130 cm.
Maja ville ha nått nytt pyssel till kvällen,
och var ett tag inne på play-doo deg,
men efter en lång lång stund och en hel del besultångest över att bara få välja en sak blev det till slut smyckespärlor i trä.

Jag har haft 3 supermysiga dagar med Maja denna vecka.
Hon har ju inte varit så jättesjuk så vi har kunnat hitta på lite saker.
För även om det är jobbigt att sitta ihop med denna lilla huligan dygnet runt som det varit den senaste veckan när pappan befinner sig i Stockholm så har det även varit underbart att bara få tid med henne.

Resultatet efter dryga 2 timmars pyssel:

Alla smycken är till en efterlängtad pappa som nu faktiskt kommer hem
om så där drygt 24 timmar. Han är såååååå efterlängtad

Inhadlat en lykta till bron.
Så mysigt när det är höst och mörkt.

Idag har vi inte gjort många knop,
bacillerna har nämnligen slagit emot mamman!
Snorig, nysig, huvudvärk & en svullen hals.
Symtomen suddades dock ut något under dagen.
Men det har inte varit allt för många aktiviteter idag.
Efter ett besök hos vårt lokala bageri (man behöver go´fika när man är sjuk),
samt stor-shopping på apoteket, bäddade vi ner oss i soffan
och kollade in Madagaskar 2

Maja beställde kokos-pannkaka med vaniljsocker till lunch.
Det blev smaskigt som attans.
Imorgon ska Minimajsen åter tillbaka till förskolan,
efter 8 dagar hemma.
Vet inte vem som längtar mest, hon eller jag…