Har fått mig en liten pre-tonåring här hemma.
Hon tål inte att man säger till henne,
man får absolut inte stressa henne,
och hon gråter si så där varje dag över allt och ingenting.
Idag har hon gråtit 3 gånger!
Samtidigt som jag tycker det är jättejobbigt att se henne ledsen,
så kan jag inte låta bli att små-le lite åt henne ibland.
Å ändå längtar jag efter min stabila, trygga, lugna Thea,
hoppas hon kommer tillbaka snart.
För ett år sen hade jag aningens längre hår än jag har idag.
Jag hade precis fått reda på att jag fått ett nytt jobb,
å dagen efter att jag tackat ja till jobbet kom jag in på barnmorskeutbildningen.
Allt löste sig till det bästa och så här ett år senare har jag snart 60 hp o barnmorskeri.
För ett år sen hade vi en harmonisk 6-åring som gick i föreskoleklass,
så här ett år senare är hon så full av känslor så hon ibland vill krypa ur sin kropp.
Hon har nära till alla känslor – framförallt ilska och gråten.
Barn nr 2 är väl i stort det samma – möjligen några cm längre och nån skostorlek större.
För ett år sedan hade min bror nyligen kommit hem från USA,
där han cyklat från New York till San Fransisco.
Och för ett år sen planerade jag julen för fullt,
medan Pether renoverade trappen som självklart skulle bli klar till jul!
