Taflin.net

Vi har haft den bästa blandningen av en helg som man kan önska.
På fredag morgon stack jag och P upp till Vemdalen för ett dygn tillsammans bara han och jag.
Vi gjorde absolut ingenting. Tog en löptur. Bastade. Drack nått glas vin och bara njöt i husvagnen av lugnet.
Detta lugn upphörde på lördagen vid lunch då 40-års kalaset drogs igång.
13, på papperet vuxna, vänner chechade in i en alldeles för lyxig stuga,
för mat, lekar, festar, utebad, bastning, singstar mm mm

Idag är jag trött! Blev lite för sent igår.
Imorgon ska jag bekänna färg och visa vad jag går för så här efter en 40-års fest.
Jobbar 7.30-16.30 på MVC och sen direkt till akuten för att jobba där 17-22.
Misstänker att blogginläggen uteblir imorgon.

Jag har inte en bästa vän,
jag är berikade med si så där fem, sex, sju stycken bästa vänner.
Dom är alla olika och berikar mig med allt jag behöver.
Beroende på vart i livet man är kommer man vissa närmare,
för att året efter ”ty sig” till nån annan,
men det fina är att alla finns alltid där.

Dom har funnit i mitt liv lite olika länge och förhoppningsvis stannar de restan av mitt liv.
Jag funderar ofta över vad livet vore utan vänner.
Nu fick jag plötsligt en intensiv längtan efter mina vänner.
Om 5 dagar är det dags för en av flera traditioner – lilla julafton.
Då ska jag njuta av mina vänner – dom är de finaste som finns.

En del av julkalendern!

Jag bor i Sundsvall.
Sundsvall ligger i Sundsvalls kommun, i Medelpad i Västernorrlands län.
Staden är invånarmässigt Sveriges 21:a största tätort och hade 2010 drygt 50.000 invånare.

Men egentligen vill jag inte berätta om Sundsvall – jag vill hellre berätta om Alnö!
Jag bor på Alnö som är en liten ö utanför Sundsvall som är 65 km2 stor.
Det är Sveriges 13:e största ö och den fasta befolkning uppgår till ca 8400 st.
Här är jag uppvuxen och numera också tillbaka flyttat sen 8 år tillbaka.
Jag älskar denna ö – en helt perfekt plats på jorden att bo på!

Alnöbron som förbinder oss med fastlandet.

Det finns en del industrier efter kustremsan på fastlandet,
men det är inget som mina ögon väljer att fästa ögonen på.
Alnö har ibland kallats för cancerön då en grupp som heter ”rasta hunden”
skrev en låt om Alnö som de döpte just till ”cancerön”,
här kommer ett utdrag ur texten:

De va en gång en ö me oförstörd miljö
där bodde 2000 människor me risk att dö
För alldeles brevi låg en industri
som spydde ut rök med svaveldioxid i

Låtom oss be en bön för cancerön

En del av julkalendern!

Att berätta om sig själv i en blogg,
dessutom min blogg som handlar om mig, mitt och mina,
och som jag skrivit i närmare 10 år känns ju lite ”over-kill”.
Men men här kommer en kortare version:

Jag är mamma till 2 små som faktiskt börjar bli mellanstora nu.
Jag är även fru och dotter, arbetskamrat och vän.
Jag är en föredetta lagidrottare, student och kyrkoguide.
Jag är en föredetta butiksbiträde, arbetslös och industriarbetare.

Jag är schlagernörd, universitetsutbildad och rätt så rastlös.
Jag tycker om väldigt många människor på avstånd samt några färre på nära håll.

Jag är en tävlingsmänniska som aldrig förlorar.
Jag är en shopoholic och allmän spenderare.
Jag är ärlig och smart, korkad och snäll, fokuserad,
egocentriskt, kärleksfull, skör, stark och faktiskt ganska bra.

Jag har ett gott självförtroende men lite sämre självkänsla.
Jag jobbar på att få en bättre självkänsla och lite sämre självförtroende.
That´s me!

En del av julkalendern!

Thea har berättat att hon är kär i en kille i klassen.
Hon ser så där underbart lycklig och lite pirrig ut.
Sen blir hon lite mer allvarlig och frågar:
”hur gör man då när man är kär? Ska man berätta det för personen?
Hur gjorde ni när ni blev kär i varandra?”

Vad svarar man?

Älskade unge! Men glöm aldrig ”mister du en står dig 1000 åter”.