Schemat är mest bara fullspäckat.
Stundtals får jag försöka hitta andningshål.
Plugga 100% och jobba 50% är inget jag skulle rekomendera,
men ändå känns det som jag just nu har ett överflöd av energi.
En em var jag och Majsan ensamma,
så vi lagade mat ihop.
Veckan startade ganska tungt på de flesta plan,
men sen har det bara gått uppåt och allt känns lättare.
Har igår och idag spenderat mina dagar på förlossningen.
Är otroligt taggat och ser fram emot mitt nya jobb.
Samtidigt som jag inte riktigt får ihop mitt liv med både plugg och jobb
så var det ikväll en ren fröjd och glädje att få vara tillbaka på akuten.
Alla arbetskamrater, lokaler man känner sig hemma i och arbetsuppgifter som man kan.
Men samtidigt inser jag att denna situation inte kommer hålla så länge till.
Just nu känns det som att jag och mitt plugg å jobb är en grupp,
åsså Pether och tjejerna är i en annan grupp.
Jag har som aldrig tid att vara med dom,
men Pether är ett enormt stöd och får ta stort ansvar över hemmet och familjen,
men förhoppningsvis blir det bättre när det blir mindre jobb
och jag får mer koll på hur jag ska lägga upp pluggandet.
I mitten av veckan fick jag tanka lite energi med bästa vännerna.
Vår nyaste lilla medlem till denna jord var också med – finaste lilla Irma.
Men nu ska jag ta och krypa ner i sängen.
Imorgon väntar ännu en dag på akuten – å jag längtar faktiskt.
Det blir som en liten frizon där jag kan slappna av på nått konstigt sätt.
Livet känns riktigt bra, trots att dygnet bara har 24 timmar.
Kram!
